En HTTP/1.1-proxy kan bära målets HTTP/2-ramar inuti CONNECT. Proxyn behöver inte implementera dessa inre ramar, men klienten måste utföra protokollöverlämningarna i ordning.

När du har validerat det fullständiga CONNECT-svaret och behållit tunnelSocket lägger du till mål-TLS och ger den etablerade strömmen till HTTP/2:

import tls from 'node:tls';
import http2 from 'node:http2';

const secureSocket = tls.connect({
  socket: tunnelSocket,
  servername: 'api.example',
  ALPNProtocols: ['h2'],
});
secureSocket.once('error', failRoute);
secureSocket.once('secureConnect', () => {
  if (secureSocket.alpnProtocol !== 'h2') {
    secureSocket.destroy();
    failRoute(new Error('Destination did not negotiate h2'));
    return;
  }
  const session = http2.connect('https://api.example', {
    createConnection: () => secureSocket,
  });
  session.on('error', failRoute);
  useSession(session);
});

createConnection returnerar den TLS-ström som proxyn redan bär i stället för att öppna en ny direkt socket. Målets servername ger SNI och certifikatidentitet, med verifiering aktiverad. ALPN-kontrollen avvisar ett mål som inte förhandlade h2.

failRoute måste städa rutten; useSession äger förfrågningar och stängning av sessionen. Använd tidsgränser för anslutning och drift runt detta fragment.

Den yttre connectorn äger fortfarande host:port CONNECT-målning, proxyautentisering, hantering av avvisanden och byte som buffrats efter rubrikerna. Slutför dem innan socketen ges till TLS; en HTTP/2-preamble som skickas rakt till en HTTP/1.1-proxylyssnare börjar i fel lager.

Relaterade artiklar