En traceroute till en extern adress tar inte hänsyn till webbläsarens HTTP-proxyinställningar. Den spårar det IP-nivåbeteende som dess egna sonder uppvisar.

En explicit forward-proxy tar emot applikationens anslutning och skapar en vidare anslutning. Vägen från webbläsaren till proxyn och vägen från proxyn till målet skiljer sig därför från en vanlig sond som skickas direkt mot målet.

Du kan inte räkna de visade routrarna och dra slutsatsen att det inte finns någon HTTP-proxy bara för att det inte finns ett extra okänt hopp. Saknade svar, tunnlar, filtrering och ett annat sondprotokoll begränsar slutsatsen ytterligare.

Använd traceroute för den vägfråga den faktiskt ställer. För att fastställa en applikations proxyväg, granska dess effektiva proxyval och anslutningsutbytet, och korrelera sedan med den avsedda mellanhandens poster där sådana finns.

En observerad utgångsadress identifierar ytterligare en användbar gräns, men listar fortfarande inte varje mellanhand. En proxykedja är ett arrangemang på applikationsnivå; TTL-begränsade sonder är inte ett universellt sätt att rekonstruera den.

Relaterade artiklar