En flytande adress håller proxyinställningen stabil: klienter fortsätter använda samma värdnamn eller IP efter att den aktiva maskinen fallerar. Det är användbar tillgänglighet. En pågående nedladdning kan ändå stoppas.

Tänk på en HTTPS-förfrågan som redan är inne i CONNECT. Den aktiva proxyn äger TCP-anslutningen mot klienten och en annan anslutning mot webbplatsen. Den äger också applikationstillståndet som binder samman dessa strömmar.

Att flytta en adress till en standby-maskin flyttar inte i sig självt vare sig TCP-kontrollblocket eller det vidarebefordringstillståndet. Den nya ägaren kan ta emot nya anslutningar utan att kunna fortsätta en byteström som den gamla ägaren etablerade.

FörväntanGer vanlig adressfailover det?
Behålla en konfigurerad ingångDet är den avsedda fördelen
Fortsätta en etablerad CONNECT-strömDet skulle krävas extra tillståndsbaserad maskinell utrustning
Behålla samma utgående publika IPBeror på utgående routning och NAT
Upprepa en avbruten applikationsoperation säkertBeror på operationen och klienten

VRRP definierar val och adressägande. Det är inte ett replikeringsprotokoll för proxyprocessen. En driftsättning med annan hög tillgänglighet-programvara behöver samma åtskillnad om den inte uttryckligen levererar mer.

Granska vad hälsokontrollen faktiskt observerar. En maskin kan svara på annonser medan dess proxytjänst, DNS eller uppströmsväg har fallerat. Omvänt kan alltför känsliga kontroller orsaka onödiga växlingar.

Återhämtning på klientsidan spelar också roll. En ny webbläsarförfrågan kan enkelt återansluta; en uppladdning med en förbrukad body eller en icke-idempotent API-operation kan kräva applikationsspecifik hantering. Lova inte osynlig failover bara för att en ny förfrågan lyckas via standby-maskinen.

Relaterade artiklar