En IP och port från en proxylista anger oftast en plats som din applikation ansluter till. De är inte en offentlig port som är reserverad för att andra ska nå din dator.

Den skillnaden spelar roll om du vill ta emot en inkommande anslutning. En utgående proxyförfrågan säger i praktiken: anslut till den här destinationen åt mig. En offentlig lyssnare kräver att mellanhanden tar emot någon annans anslutning och kopplar den till din tjänst.

Leta efter en verklig inkommande funktion

HTTP CONNECT bygger en tunnel mot destinationen som anges i förfrågan. Den ber inte proxyn publicera en godtycklig lyssnande port åt dig.

SOCKS5 definierar ett separat BIND-kommando. Protokollets BIND-utbyte ger en bunden slutpunkt och rapporterar senare en inkommande anslutning. Det är inte det vanliga CONNECT-kommandot som en webbklient använder. En tjänst som annonserar SOCKS5-stöd kan begränsa eller utelämna kommandot; klientprogramvaran måste också stödja utbytet som avses.

Inte ens en lyckad BIND-förhandling är ett löfte om en permanent, allmänt publicerad port. Tjänstens policy, den förväntade motparten, livslängden och den omgivande nätverksvägen spelar fortfarande roll.

En HTTP-proxy är inte en SSH-server

SSH-vidarebefordran är ett annat sätt för en operatör att uttryckligen erbjuda inkommande åtkomst. Det kräver en SSH-tjänst, ett konto och tillstånd för vidarebefordran. Att rikta ett SSH-kommando mot en offentlig HTTP-proxyport kan inte skapa de förmågorna.

Innan du väljer en tjänst, bestäm vilken riktning du behöver: utgående förfrågningar via en annan utgång eller inkommande anslutningar till en applikation du driver. Om det är det senare, leta efter en dokumenterad inkommande vidarebefordringsfunktion inom ett arrangemang du kontrollerar. En vanlig rad i en proxylista bevisar inte att funktionen finns.

Relaterade artiklar