För att uttryckligen välja en utgående IP kan två fasta proxy-slutpunkter vara lättare att resonera kring än en rotationsregel. Med 3proxy kan varje tjänst ha en utgående källadress.

Efter dina befintliga inställningar för användare, autentisering och åtkomstkontroll kan ett tjänstefragment se ut så här:

socks -i127.0.0.1 -p1080 -e192.0.2.10
socks -i127.0.0.1 -p1081 -e192.0.2.11

Dessa SOCKS-lyssnare är endast lokala. Ersätt dokumentationsadresserna med adresser som tilldelats på servern. Fjärrklienter behöver en avsedd privat lyssnare och lämplig nätverks- och autentiseringspolicy, inte en slarvigt öppnad jokertecken-lyssnare.

3proxy-referensen skiljer -i, adressen som vetter mot klienten, från -e, tjänstens utgående källa. Ett program väljer den första eller andra slutpunkten; detta lovar inte en annan IP för varje begäran.

Skriv ner vad varje slutpunkt betyder

Till exempel är port 1080 avsedd att gå ut via adress A och port 1081 via adress B. Den mappningen gör överraskande beteende lättare att undersöka än en odokumenterad pool.

Den utåtriktade identiteten beror fortfarande på nätverket. En leverantör måste tillåta den valda källan, och rutten måste returnera trafiken korrekt. Om överordnad NAT skriver om båda källorna till en enda offentlig IP ser webbplatser den översatta adressen.

En befintlig webbläsaranslutning kan också behålla sin tidigare väg efter en konfigurationsändring. Fastställ först att en ny anslutning använde den avsedda lyssnaren och följ den sedan till det sista utgående hoppet. Att enbart räkna konfigurerade tjänsteportar räknar inte distinkta offentliga utgångar.

Relaterade artiklar