npm:s proxyinställning dirigerar inte allt som npm start startar
npm konfigurerar sina egna paketöverföringar. Programmet som startas av ett skript behöver fortfarande en HTTP-klient som stöder den avsedda utgående proxyn.
npm install fungerar genom proxyn. npm start startar programmet och dess API-förfrågan går direkt. npm har inte nödvändigtvis glömt inställningen.
Pakethanteraren gjorde den första förfrågan. Ditt program gör den andra. Ett proxyvärde i npm-konfigurationen är data för dem som läser den, inte en tunnel placerad under varje barnprocess.
Granska programmets HTTP-klient och det proxygränssnitt den stöder. Den kan läsa standardmiljövariabler, kräva en explicit agent eller dispatcher, eller använda en annan dokumenterad inställning. Anta inte att en variabel liknande npm_config_proxy känns igen automatiskt.
Separera också utgående proxy från en utvecklingsservers API-vidarebefordran. En inställning som vidarebefordrar webbläsarförfrågningar från en utvecklingsserver till en backend har en annan roll; den är inte automatiskt nätverksutgången för varje förfrågan ditt program gör.
För en användbar jämförelse, namnge den förfrågan som lyckas och den process som gör förfrågan som misslyckas. Konfigurera sedan den senare medvetet. Ett program som använder Undicis fetch kan följa sin ProxyAgent-dispatcherkonfiguration, med en paketutgåva som är kompatibel med dess Node-runtime. Att ändra npms registry-slutpunkt eller installera om programmet upprepade gånger ger inte i sig den saknade vägen.