Porta proxy-tillägg mellan Chrome och Firefox
Firefox och Chrome erbjuder tilläggs-API:er med liknande namn men olika konfigurationsmodeller. Porta routingpolicyn, inte bara namnutrymmet.
Att byta namn på chrome till browser är inte en fullständig port av ett proxy-tillägg.
Chromens konfiguration för fast server använder ett läges- och regelobjekt. Firefox exponerar sitt eget gränssnitt för globala proxyinställningar och ett proxy.onRequest-API per begäran. Liknande namn gör inte deras indataobjekt utbytbara.
Börja med policyn du vill uttrycka: en fast slutpunkt, en PAC-konfiguration eller en rutt som väljs separat för varje begäran. Använd sedan gränssnittet som är dokumenterat för respektive webbläsare.
Firefox lyssnare per begäran kan returnera proxyinformation från tilläggskoden. Den kräver proxybehörigheten och rätt värdåtkomst för avlyssnade begäranden. Det är en annan design än att kopiera ett Chrome-inställningsobjekt för fast server och hoppas att webbläsaren känner igen varje fält.
Kontrollera också den Firefox-version som stöds och manifestkraven. Gamla exempel som använder proxy.register() beskriver ett tidigare API och bör inte vara grunden för ett aktuellt tillägg.
Håll delade policydata åtskilda från webbläsarspecifik anpassning. Tester och diagnostik bör visa rutten som väljs för en destination i varje webbläsare, inklusive ett avsiktligt direkt resultat. Ett giltigt manifest och ett API-anrop utan undantag är bara början.