Med Azure Core-generationen av NetworkManagementClient anger du proxykartan vid konstruktionen:

from azure.mgmt.network import NetworkManagementClient

network = NetworkManagementClient(
    credential,
    subscription_id,
    proxies={
        'http': 'http://proxy.example:8080',
        'https': 'http://proxy.example:8080',
    },
)

Behåll programmets befintliga credential och subscription_id. Nyckeln https väljer HTTPS-hanteringsmål; dess värde http:// beskriver den mellanliggande lyssnaren. Låt hanteringsslutpunkten vara den riktiga Azure-tjänsten. En adress från HTTP-proxylistan hör till proxykartans värden när du väljer en offentlig HTTP-rutt.

Välj konfigurationskälla

SDK:n stöder också HTTP_PROXY och HTTPS_PROXY i processmiljön. Tillämpa dem på tjänsten, notebook-kärnan eller CI-arbetaren som använder klienten. Det dokumenterade alternativet use_env_settings styr om tillämpliga miljöinställningar används.

Blanda inte detta konstruktionsmönster med gamla client.config.proxies.add-exempel: de tillhör msrest-generationen.

Hitta den misslyckade begäran

Denna karta styr hanteringspipelinen. Om felet uppstår vid hämtning av en token, undersök credentialobjektets stödda nätverkskonfiguration; det kan skicka begäran genom sin egen transport innan ett hanteringsanrop skickas.

Relaterade artiklar