var handler = new System.Net.Http.HttpClientHandler
{
    UseProxy = true,
    Proxy = new System.Net.WebProxy(
        "http://proxy.example.net:8080")
};

var transport = new Azure.Core.Pipeline.HttpClientTransport(handler);

var credential = new Azure.Identity.ClientSecretCredential(
    tenantId, clientId, clientSecret,
    new Azure.Identity.ClientSecretCredentialOptions
    {
        Transport = transport
    });

var vault = new Azure.Security.KeyVault.Secrets.SecretClient(
    new Uri(vaultUrl),
    credential,
    new Azure.Security.KeyVault.Secrets.SecretClientOptions
    {
        Transport = transport
    });

Använd programmets riktiga vaultUrl, tenantId, clientId och clientSecret. De två Transport = transport-tilldelningarna är avsiktliga: en dirigerar tokenhämtning och den andra Key Vault-hemlighetsbegäranden.

Behåll vaultUrl som valvets faktiska slutpunkt. Handläggarens WebProxy håller mellanhanden; offentliga HTTP-kandidater finns i HTTP-proxylistan när valvets nätverkspolicy tillåter den vägen; konfigurera dess Credentials innan klienterna skapas om nätverket kräver det.

Återanvänd transporten för klienternas arbetsbelastning och frigör ägda resurser vid avstängning. En lyckad proxyanslutning upprättar en väg, men Key Vaults nätverks- och åtkomstprinciper avgör fortfarande om programmet får läsa hemligheten.

Relaterade artiklar