faye-websocket exponerar ett proxy-alternativ på sin Client-konstruktor. Skicka det innan anslutningen börjar:

const WebSocket = require('faye-websocket');

const socket = new WebSocket.Client(
  'wss://service.example/socket',
  [],
  { proxy: { origin: 'http://proxy.example:8080' } },
);
socket.on('error', error => console.error(error.message));

Den första URL:en identifierar WebSocket-tjänsten. proxy.origin identifierar HTTP-mellanhanden. För ett tillåtet offentligt WSS-test utan proxyuppgifter erbjuder HTTP-proxylistan adresser för det ursprunget; verifiera åtkomsten till den faktiska WebSocket-slutpunkten. Biblioteket dokumenterar origin som det obligatoriska proxy-alternativet och stöder även proxyspecifika rubriker och TLS-konfiguration.

Den tomma arrayen är underprotokollistan, inte en proxylista. Ange programmets underprotokollnamn där när tjänsten kräver dem.

Detta konfigurerar Faye-klienten som koden skapar. Om en annan SDK äger WebSocket, använd en SDK-stödd väg för att ange dess anslutningsalternativ. Att skapa denna separata socket ändrar inte SDK:ns befintliga anslutning.

Relaterade artiklar