Vilken IP ska du tillåta på en proxyserver?
Tillåt källadressen som proxyn faktiskt ser. En bärbar dators privata LAN-adress är oftast inte den offentliga källan vid en fjärranslutning.
Använd källadressen som proxyn ser på den inkommande anslutningen. Datorns wifi-adress är inte nödvändigtvis den adressen.
En dator med privat adress 192.168.1.20 kan exempelvis nå en fjärrproxy via en NAT-router. Proxyn ser normalt den översatta offentliga källan, så en regel för den privata adressen matchar inte. På en privat väg som bevarar adressen kan samma privata adress däremot vara helt korrekt.
Bekräfta observationen vid proxyns ingång: granska anslutnings- eller åtkomstloggen om du driver den, eller använd den hanterade tjänstens dokumenterade metod för klientadressen. En IP-kontrollsida i webbläsaren ger bara sammanhang eftersom den kan ta en annan väg. Testa det faktiska programmet och vägen; en annan proxy, VPN eller nätverksändring kan ändra källan.
Flera enheter kan dela en översatt adress. En IP-regel identifierar en nätverkskälla, inte en enskild användare; avgör därför även om autentisering behövs. Om källan ändras, ordna en stödd uppdateringsprocess eller autentiseringspolicy i stället för att öppna tjänsten för alla adresser.
Kontrollera vid tillämpning regelns placering och det slutliga standardavslaget i installerad proxyversion, och testa sedan tillåtna och nekade källor. Squids åtkomstordning kan exempelvis göra en senare begränsning verkningslös. Källbehörighet och mål-/portbehörighet är separata beslut; rätt klientadress kräver inte tillåtelse till alla mål.