Använd nätverkstjänstens namn i macOS-proxykommandon

en0 identifierar en nätverksenhet. Wi-Fi är vanligtvis namnet på en konfigurerad nätverkstjänst. Ett proxykommando som begär ett tjänstenamn förväntar sig den senare typen av identifierare.

Börja med de namn som maskinen faktiskt har:

networksetup -listallnetworkservices

Använd det fullständiga tjänstenamnet från den utskriften. Det kan vara Wi-Fi, ett beskrivande namn på en USB-adapter eller ett namn som någon tilldelat lokalt. En inaktiverad tjänst kan markeras med en asterisk i listan; den markeringen är inte en del av namnet som ska kopieras.

För en exempeltjänst med namnet Office Ethernet ser inställningen av en HTTP-proxy ut så här:

networksetup -setwebproxy "Office Ethernet" proxy.example.internal 8080

Citattecknen bevarar mellanslaget i tjänstenamnet. Proxyvärdnamnet och porten är separata argument. Ersätt dem med de verkliga värdena; för ett test som tillåter offentliga HTTP-slutpunkter tillhandahåller HTTP-proxylistan kandidater. Använd de behörigheter som maskinens administrationspolicy kräver.

Att ställa in den tjänsten konfigurerar inte en annan tjänst bara för att båda kan nå internet. En Mac med Ethernet och Wi-Fi anslutna kan ha flera relevanta konfigurationer. Kontrollera tjänsten som bär den berörda applikationens anslutning innan du tillämpar samma ändring någon annanstans.

Håll också de protokollspecifika inställningarna åtskilda. En webproxyinställning, en proxy för säkra webbmål, en SOCKS-proxy och en automatisk PAC-URL är olika konfigurationsposter. Att ändra HTTP-posten bevisar inte att alla andra ska slås på eller av tillsammans.

Apples äldre kommandoreferens för Remote Desktop skiljer redan mellan nätverkstjänster i dessa kommandon. På den administrerade maskinen använder du networksetup -help för att bekräfta de tillgängliga alternativen och kontrollerar sedan den avsedda tjänsten i nätverksinställningarna. En enhetsidentifierare från en gränssnittslista ersätter inte valet av den tjänsten.